Behåll vedspisen och använd EU-direktivet som tändpapper!
EUs ekodesignkrav innebär att de pannor och kaminer som tillverkas och säljs efter 1 /1- 2022 respektive 2020 måste uppfylla de beslutade EU-kraven gällande hög effektivitet och låga utsläpp av hälsoskadliga ämnen.
Det är i sig ingenting konstigt, det handlar om nytillverkning.
Så frågan har egentligen gått från att vara en självklarhet, till att infekteras av myndighets- och politisk aktivism.
Regeringen har insinuerat att det är Boverket som tolkat sitt uppdrag och regler, vidare att det är Boverket som inte varit tydliga i sin kommunikation.
Under dagarna som har passerat, har det emellertid visat sig att det är regeringen, som i sitt regleringsbrev 2017 ger Naturvårdsverket i uppgift att :
”…Naturvårdsverket ska, efter samråd med SMHI, kartlägga utsläppen från småskalig vedeldning och utreda hur stora utsläppsminskningar som samlat krävs för att preciseringarna i miljökvalitetsmålet Frisk luft ska kunna nås. Analysen ska omfatta behovet av utsläppsminskningar från småskalig vedeldning samt vilken roll ytterligare minskningar från andra källor kan spela. Särskilt fokus bör läggas på utsläpp av bens(a)pyren, partiklar (PM2,5) och sot. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Miljö- och energidepartementet) senast den 30 november 2018…”
Det uppdraget utökas i december 2017 till att även inbegripa möjligheten att inrätta en skrotningspremie, och hur att utforma detta styrmedel.
En skrotningspremie som man nu förhoppningsvis skrotat.
Regeringen skyller på EU när det gäller direktivet, som inte har något med existerande rumsvärmare att göra, vidare att det är Boverket som tolkar och kommunicerar på ett mindre tydligt sätt.
Sorgligt, detta är vårt lands ledning, och dess tjänstemän, som skyller på varandra, den ena handen vet inte vad den andra gör, och det var hela tiden någon annan som…
Förvaltningskrisen är ett fullbordat faktum och bristen på ett klart och tydligt politiker- och tjänstemannaansvar hjälper inte upp situationen.
Man verkar inte vilja se helheter, inte sätta upp gemensamma mål som alla förväntas arbeta mot. Regeringen är inne och detaljstyr utan att ens försöka skapa sig en helhetsbild av hur förslagen, eller direktiven kommer att interagera.
Det råder dessvärre en generell brist på trovärdighet, långsiktighet och hållbarhet i svensk politik. Avsaknaden av helhetssyn, och vilja därtill, är direkt skadlig för samhällsutvecklingen.
Den 9e september kräver vi förändring, ett hållbart samhälle byggs på långsiktighet, trovärdighet och framför allt helhetssyn.