Kategori: Politik
Återskapat Inlägg: Meteorologi som social konstruktion
Meteorologi som social konstruktion
Återskapat inlägg: Friskvårdsbidraget ska gälla även för ridning
Friskvårdsbidraget ska gälla även för ridning
Jag skriver idag i Länstidningen Södertälje om hur märkligt det är att ridningen är utesluten från friskvårdsbidraget. Det framstår bara som godtyckligt och som en följd av gamla fördomar mot ridningen som överklassnöje.
”Alla idrottsförbund som är anslutna till Riksidrottsförbundet har som ändamål att bedriva idrottslig verksamhet och därigenom utgör de en form av motionsidrott. Riksidrottsförbundet har tydligt uttalat att friskvårdsbidraget ska gälla alla idrottsförbund som är anslutna till Riksidrottsförbundet. Frågan är inte komplicerad, det handlar bara om att politiken ska få ändan ur.”
Medborgerlig Samling anser att det överlag är tokigt att politiker ska in och detaljstyra hur företag använder friskvårdsbidraget. Staten skall inte bestämma att en sport räknas med men inte en annan.
http://www.lt.se/opinion/debatt/friskvardsbidraget-ska-galla-aven-for-ridning
EDIT: Strålande nyheter ( 2018-01-15 )
Äntligen! – ridsporten friskvård – http://www.ridsport.se/Svensk-Ridsport/Nyheter/2018/01/ANTLIGENRidsportenfriskvard/
Vinster eller Kvalité – en liknelse
I två små hus lever två familjer (familjerna K och P ), båda familjerna väntar tillökning och behöver bygga ut sina identiska ´boenden med ett rum, och de har 3 månader på sig till de nya liven landar i villaidyllen.
Nu är det så att familjerna K och P är släkt med varandra och har båda två blivit lovade att få 1’250’000 kr i hjälp av morbror (Staten) som kort och gott står för fiolerna vid byggena.
Morbrodern bad kort och gott att få reda på vad den tillbyggnad de behövde skulle kosta, och man landade vid att summan 1’250’000 kr var rimlig i sammanhanget.
Den ena familjen(P) skapar ett noggrant utarbetat förslag, där de beskriver att de vill ha en gjuten platta och golvvärme som skall kopplas in på det befintliga värmesystemet i huset, tre fönster, en dörr i lokalt odlad gran och minst 90mm isolering i taket och 70mm i väggarna. Vidare vill de att det horisontella taket, som förutom sin självklara funktion även skall fungera som uppsamlare av regnvatten för bevattning av trädgården och att konstruktionen dessutom skall förberedas för att kunna husera en altan någon gång i framtiden.
Den andra familjen(K) beskriver att de vill ha ett rum till och att tapeterna skall vara rosa med gröna svampar på.
Båda familjerna får kostnadsförslag från diverse bolag, och båda två familjerna landar vid att acceptera ett förslag som kostar 1 miljon kronor.
Familj(P) väljer emellertid bort de extra förstärkningar i stommen som skulle möjliggöra bygget av en framtida altan, eftersom de bedömer den extra kostnad som det innebär på 250’000 kr som onödig, speciellt som den framtida altanen inte är nödvändig för boendet då man har en stor gräsmatta bakom villan.
De två tillbyggnationerna kommer igång och i slutänden har den första(P) tillbyggnaden de facto kostat en miljon och bygget tog på grund av en regnig sommar de 3 månaderna att färdigställa.
Det andra familjens(K) tillbyggnation råkade dessvärre ut för merkostnader på ca 250’000 kr och bygget är alltjämt inte klart, då man väntar på installation av en luftvärmepump.
Den första familjen(P) har i och med sitt förslag något att mäta kvalitén på bygget med.
De har satt upp en kravspecifikation och kunnat verifiera att de fått det de beställt, till en kostnad som de accepterat.
Den andra(K) familjens byggare blev överraskad när familjen helt plötsligt berättade att de ville ha flera fönster, en dörr, uppvärmning och isolering. Det resulterade förståeligt nog i merkostnader, det måste man ju förstå.
Nu är frågan, skall båda familjerna få de 1’250’000 kr som de blev lovade av sin morbror, eller skall familj P som lyckades lösa sin tillbyggnad för 1’000’000 kr få betala tillbaka de 250’000kr som de fått / blivit lovade, men inte behövt använda vid tillbyggnaden ?
Är det rimligt att bestraffas för att man har en drivkraft att effektivisera och hålla hög kvalité ?
Om morbrodern hade satt upp klara minimum krav på vad tillbyggnaden skulle utgöra för familjernas boende, hade han:
- Kunnat säkerställa en lägsta kvalitétsnivå.
- Kunnat avgöra hur vida de kostnadsförslag som familjerna lagt fram är realistiska.
- Kunnat utvärdera tillbyggnaden och om den lever upp till de krav som satts.
Alltså, för att koppla tillbaka till vinster i välfärden, vad löser man genom att begränsa vinster i välfärden ?
I praktiken ingenting över huvud taget, man säkerställer definitivt inte en högre standard för elever eller vårdtagare, möjligen ser man genom att lägga måttstocken vid just vinster till att den privata sektorn i förlängningen nödgas avveckla sig själv.
Vill man åstadkomma något långsiktigt och positivt i välfärden så bör man istället koncentrera sig på att skapa kvalitét, och mäta verksamheterna efter kvalitétsmål.
Ex.
– Nationella prov, en elev skall ha rätt till en viss kunskapsnivå, dvs. fått en viss kvalité på undervisningen, och den kvalitén skall gälla som minimum för alla utbildare.
– Ett äldreboende skall erbjuda aktiviteter, mat, vård och trygghet, dvs. livskvalité, och den lägstanivån skall gälla för alla aktörer på marknaden, offentliga som privata.
Christopher Frantz
Medlem i Medborgerlig Samling
Kvalité är pudelns kärna !
Hade vår nuvarande ledning verkligen velat åstadkomma en positiv utveckling i det man så yvigt benämner välfärden så hade de istället för att diskutera vinster tagit upp frågan om
HUR man fastställer en jämn kvalitétsnivå.
För det är pudelns kärna, kvalitén på välfärden!
Det är enligt vår S-V-a-MP drivna ledning oväsentligt hur kvalitén på välfärden är.
Om en kommunal verksamhet plöjer ner pengar i sin verksamhet och går med förlust utan att det påverkar kvalitén positivt på den vård som erbjuds så är det helt ok. Men om en privat verksamhet erbjuder bättre kvalité till samma kostnad för samhället och går med vinst så är det av ondo.
Tala kvalité och inte vinst, det är DÄR verksamheterna skall mätas.
Således måste en önskvärd kvalitetsnivå på välfärden fastslås, och kan den privat uppnås till en lägre kostnad än vad man gör kommunalt så är vinsten inget negativt.
Det är snarare ett bevis på att den kommunalt drivna verksamheten lämnar övrigt att önska.
Jag talade med en 99 årig kvinna i början på sommaren som i ord klädde mina egna tankar.
Hon sade att verksamheten, i detta fallet den kommunala hemtjänsten, drevs med de bästa av intentioner, men att genomförandet lämnade övrigt att önska.
Så upplevde jag den kommunala hemtjänsten min mor hade medan hon levde, och så upplever jag det kommunala äldreboende min mormor bor på idag. Intentionerna är goda men genomförandet är rent ut sagt dåligt. Det är en institution och ”brukarna” behandlas därefter.
För övrigt är ”brukarna” ett hemskt ord, som över huvud taget inte speglar vad verksamheten skall vara. När min mormor flyttade in på det äldreboende hon nu bor på, drev den dåvarande chefen en verksamhet där de boende var ”hyresgäster” och att verksamheten skulle vara kunddriven, det vill säga göra sitt yttersta för att tillgodose sina gästers behov.
Den chefen har sedermera gått i pension och verksamheten förändrades till att härbärgera ”brukare”, utfodring av brukarna sker tre gånger dagligen, frukost, lunch och middag, och däremellan får man kaffe. Stämningen på äldreboendet har förändrats drastiskt, tidigare fanns det aktiviteter varje dag, bingo, lässtund, filmvisning, musik, andakt med mera beroende på veckodag. Idag finns det inget av det kvar, filmvisning om någon av de övriga boende initierar det. I övrigt har boendet blivit ett förvar i väntan på den eviga vilan, eller döden om det behöver förtydligas.
Jag tycker det är så enormt sorgligt, speciellt jag haft det tvivelaktiga nöjet att se förändringen. Min mor, när hon först fick hemtjänst bodde en bra bit utanför Norrköping, och hon fick tre gånger per dag besök av ett privat vårdföretag, de hjälpte till med tvätt, städning, Dusch, hämta post, laga mat, och de var alltid två, de hade alltid tid för mamma och kanske viktigast av allt för min mor, de kom alltid på utsatt tid.
Men för min mamma blev det ändå för svårt att bo kvar på landet, så jag ordnade med lägenhet och mamma flyttade in till Norrköping. Och där fanns bara den kommunala hemtjänsten. I bästa fall så fick mamma besök två gånger om dagen, många i personalen var helt underbara, men de hade ett schema som innebar att de många gånger vände i dörren.
Hon fick inte hjälp med matlagning, hon fick väldigt lite social tid, halvdan städning var annan vecka, tvätt en gång i månaden, hon fick i bästa fall duscha två gånger i veckan, och många gånger fick jag duscha mamma istället för att hemtjänstpersonalen sade sig inte ha tid eller ont i ryggen.
Från att ha fått hjälp i sitt vardagliga liv, fick hon anpassa sitt liv efter vad kommunen ansåg hon behövde. Hon blev ett kolli, ett personnummer, som skulle besökas och bockas av, lite när det passade. Min mamma blev orolig, mådde sämre och sämre, hon klarade av den cirkusen i 4 år innan hon gick bort.
Jag var hemma den dagen, Mamma kände sig hängig, hemtjänsten dök inte upp vid lunch. Jag satt och betalade räkningar i arbetsrummet när jag hörde konstiga ljud från vardagsrummet, så jag släppte allt och gick dit.
Min mor tittade tillbaka på mig med huvudet hängande åt sidan och var vettskrämd, hon hade kissat på sig, och kunde knappt andas. Jag lyfte ner henne från stolen och larmade på hennes trygghetslarm, hon hade inte gjort det själv. Jag lade henne i framstupa sidoläge, och efter en liten stund slutade hon andas, hennes puls försvann. Först då svarade en kvinna i andra änden på larmet och hon sade att hon skulle sända hemtjänst.
Så då sprang jag och hämtade min mobil och ringde 112 själv, och medan jag pratade med dem gjorde jag hjärt lungräddning. Jag fick igång min mamma igen, hon tittade upp på mig, fortfarande livrädd. Jag lade henne på nytt i framstupa sidoläge och satt hos henne på golvet. Ambulansen kom, jag hörde den utanför och i samma stund som när hissdörren slogs upp utanför så tog mamma sitt sista andetag.
Ambulanspersonalen tog över och försökte under 30 minuter få igång min mamma igen, men de lyckades inte. Strax innan ambulanspersonalen gav upp kom så hemtjänsten, och gick omkring i lägenheten, pratade lite med ambulanspersonalen och med mig. De kunde inte göra mycket, möjligen kunde de ha hjälpt mig efteråt, men det gick inte.
Det slutade med att de gick, och ambulanspersonalen, och jag hjälptes åt att bära mamma från vardagsrummet in i hennes sovrum och bäddade ner henne i väntan på jourläkare och därefter begravningsbyrå.
Mamma gick bort strax efter 15:10 den 6 januari 2016, och jag är glad att jag var hos henne, för ingen hade upptäckt att hon gått bort förrän tidigast 21-22 på kvällen. Troligen inte förrän nästa morgon vid 9. Hon hade i så fall fått sitta i sin stol ensam, och rädd tills dess hon dog.
En månad senare, dagarna efter min mammas begravning så gick min morfar bort, han hade sannolikt fått en stroke och ramlat. Dagen efter var han dålig och äldreboendets personal ville sända in honom till sjukhus, men han ville inte och min mormor och jag lyckades med gemensamma krafter övertyga personalen om att han skulle få somna in hemma. Han var rädd för att åka till sjukhuset och var väldigt orolig. Jag satt hela natten vid hans sida på äldreboendet och vakade tillsammans med min kusins man. Morgonen därefter åkte jag hem för att sova lite och återvände till morfar vid 16 tiden på eftermiddagen. Mormor satt hos morfar hela dagen. Mormor och jag satt sedan hos morfar och vid 18 tiden medan jag höll i hans händer somnade han in. Jag tror och hoppas att det gav honom ett lugn, och en trygghet.
Det borde vara en rättighet att inte bli behandlad som en ”brukare”, ett kolli eller ett personnummer, det borde vara en rättighet att få leva sitt liv, inte leva ett liv som är styrt av någon annan.
I sjuk och äldreomsorgen –
SKALL det vara en rättighet att få hjälp av personer man känner sig trygg med.
SKALL det vara en rättighet att efter behov få hjälp med städning, tvätt, matlagning.
SKALL det vara en rättighet att få duscha när man behöver det och inte enligt ett schema.
SKALL det vara en rättighet att som gammal och / eller sjuk inte behöva dö ensam.
SKALL det vara en rättighet att få dö hemma i den trygghet hemmet utgör.
SKALL det vara en SKYLDIGHET för alla vårdgivare oavsett om de drivs i privat eller offentlig regi att leva upp till ovanstående och tillse att den person som nyttjar de tjänster som vårdgivaren erbjuder får den service som hon/han behöver.
Om man sparar på verksamheten så det resulterar i en sämre livskvalité för ”brukarna” så är vinsten av ondo oavsett om verksamheten drivs i offentlig eller privat regi. Och min erfarenhet av privat sektor är den motsatta från den som den SVaMP drivna ledningen av Sverige bevisligen ser.
Gör Om, Gör Rätt !
Sätt upp klara krav på kvalitén, vinsternas vara eller inte vara är synnerligen oviktiga i sammanhanget och är snarare en upphandlingsfråga !
Christopher Frantz
Medlem i Medborgerlig Samling
En politisk liknelse
De senaste åren, och veckorna i synnerhet har visat att fartyget Sverige inte har en aning om var hon är på väg. Hennes besättning är rådvill och många fartygets befäl tycks ha fått sina certifikat på postorder.
Det behövs en riktning, en långsiktig målbild.
En målbild som vi i besättningen kan sluta upp bakom och gemensamt arbeta mot att uppnå.
Vi behöver bland annat återinföra tjänstemannaansvaret, vi behöver ett politikeransvar.
Vi måste förenkla alla aspekter av medborgarnas liv, förenkla administration och motverka byråkrati. Vi behöver koncentrera arbetet ombord på kärnverksamheten, hinna ikapp med underhållssystemen, så att vi har ett förberedande underhåll och inte konstant ägna oss åt nödlösningar.
Vi måste se till att de vakthavande på bryggan vet var de är på väg och inte gissar sig fram genom skärgårdarna i förhoppningen att kortsiktiga kursändringar styr fartyget klart från eventuella grund och andra farligheter.
För att kunna framföra fartyget på ett säkert sätt är det en förutsättning att de vakthavande på bryggan dessutom vet var de befinner sig för att kunna styra fartyget i rätt riktning. Vidare är det en förutsättning för en väl fungerande besättning att dess medlemmar har förmågan att kommunicera och att det finns ett tydligt ledarskap.
Idag saknas det helt uppenbart en långsiktig reseplanering, en målbild som tar fartyget säkert framåt i tiden, mot en tid då vi i besättningen skall lämna över till nästa besättning.
Fartyget Sverige måste bli en meritokrati, hon behöver en ny ledning, nya fartygsbefäl, ledare som samarbetar, kommunicerar och skapar den reseplanering tillika målbild vi behöver för att ha ett fartyg att lämna över till nästa besättning.
Christopher Frantz
Medlem i Medborgerlig Samling