Text som försvinner i den virtuella rymden…
Några dagar har försvunnit, det är ju sådant som inträffar och inte mycket att göra åt. Har haft en intressant dag, kanske lite annorlunda, lite tyngre.
Men det är minnen och förhoppningar som spökar.
Och efter alla dessa år borde jag ju onekligen ha lärt mig att ta dagen som den kommer. Men det går inte, vill ha lite mera kontroll än så, lite förståelse för framtiden.
Nå, det ger sig nog, alltsammans, men vardagen känns tyngre och tyngre.
Vill inte vända känslorna till något negativt, de betyder för mycket.
Det mänskliga sinnet är väldigt mystiskt, det är nästintill omöjligt att förstå sig på sig själv. Hur svårt är det då inte att förstå sig på någon annan ?!
← Afton…