En politisk liknelse

De senaste åren, och veckorna i synnerhet har visat att fartyget Sverige inte har en aning om var hon är på väg. Hennes besättning är rådvill och många fartygets befäl tycks ha fått sina certifikat på postorder.

Det behövs en riktning, en långsiktig målbild.
En målbild som vi i besättningen kan sluta upp bakom och gemensamt arbeta mot att uppnå.

Vi behöver bland annat återinföra tjänstemannaansvaret, vi behöver ett politikeransvar.

Vi måste förenkla alla aspekter av medborgarnas liv, förenkla administration och motverka byråkrati. Vi behöver koncentrera arbetet ombord på kärnverksamheten, hinna ikapp med underhållssystemen, så att vi har ett förberedande underhåll och inte konstant ägna oss åt nödlösningar.

Vi måste se till att de vakthavande på bryggan vet var de är på väg och inte gissar sig fram genom skärgårdarna i förhoppningen att kortsiktiga kursändringar styr fartyget klart från eventuella grund och andra farligheter.

För att kunna framföra fartyget på ett säkert sätt är det en förutsättning att de vakthavande på bryggan dessutom vet var de befinner sig för att kunna styra fartyget i rätt riktning. Vidare är det en förutsättning för en väl fungerande besättning att dess medlemmar har förmågan att kommunicera och att det finns ett tydligt ledarskap.

Idag saknas det helt uppenbart en långsiktig reseplanering, en målbild som tar fartyget säkert framåt i tiden, mot en tid då vi i besättningen skall lämna över till nästa besättning.

Fartyget Sverige måste bli en meritokrati, hon behöver en ny ledning, nya fartygsbefäl, ledare som samarbetar, kommunicerar och skapar den reseplanering tillika målbild vi behöver för att ha ett fartyg att lämna över till nästa besättning.

Christopher Frantz
Medlem i Medborgerlig Samling

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *