Att längta…

Att ha förlorat och veta om det, kan vara en plåga, det kan vara en milsten som förändrar livet. Att älska, utan begränsning, utan återvändo är ljuvligt, samtidigt farligt, man är helt utlämnad till sin partner.
Att ha förlorat utan att erkänna det, eller veta det, det kan nog vara behagligt för stunden. Hoppet är det sista som lämnar människan heter det.
I det långa loppet behöver även en av kärleken berusad individ klarhet, oavsett om klarheten gör ont eller inte, så är det en klarhet !
Att aldrig ta något / någon för given, är en god grund, men utan kommunikation och respekt blir livet färglöst och grått. Och ett liv utan hopp är inte något jag tror fungerar… Att finna sin äkta hälft, den individ som vill dela ditt liv, och dela sitt med dig. Att öppna sig, att riva sina personliga murar, det är att älska ! Villkorslöst !
Visst, jag är en överromantiserande man, men hoppet lämnar mig inte…

Posted with LifeCast

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *