EXTRA EXTRA EXTRA

Så var det dags igen…

Lööf: Utredningsförslag gäller – kan man lita på S?
Sjösteds krav: Utredningen måste dras tillbaka.
Kristersson: S valde makten framför Sveriges intresse.
Ledare: Förtroendet för politiken kan erodera.
Socialdemokraterna har gett sig för Miljöpartiet.
Åkesson om förslaget: ”Det här betyder krig”.
Sjöstedt kräver att Löfven drar tillbaka hot om lag
Sjöstedt hotar med misstroendeomröstning.
KD vill väcka misstroende mot Löfven.
Sjöstedt vill låsa dörren och ge nyckeln till Kristersson och Åkesson.
M: Alltid redo att rösta för ny regering.
SD bakom misstroendehot – tror att Vänstern bluffar.
Stefan Löfven slår tillbaka mot hotet från V och KD: ”Enorma konsekvenser”.
”Beredd att göra det här med KD om Löfven kör på”.
Annie Lööf: ”Centerpartiet räds inte ett extraval”.
Jonas Sjöstedt: Vägvalet måste göras nu.
Annie Lööf markerar mot Sjöstedt.
Väcker V misstroende ska M fälla regeringen.
”Det vore politiskt självmord av Moderaterna”.
POLITIK: VÅR SKYLDIGHET FÖRSÖKA FÄLLA REGERINGEN – BUSCH (KD).
”Respektlöst med politisk kaos”.
Misstroendedans med inbördes misstroende.
KD lovar hjälpa V att fälla regeringen redan nästa vecka.
Ledare: Jonas Sjöstedts kort kan vara ett korthus.
Löfven om Sjöstedts hot: Är upp till honom.
Dadgostar vill inte ge besked om misstroende.

Analyser: Löfven i rävsax – kan förlora oavsett väg.

Statsminister Stefan Löfven (S) sitter i en rävsax där han riskerar regeringsmakten hur han än gör, konstaterar flera politiska kommentatorer.

Redan vid vår tideräknings början, någon gång kring 40 e.kr skrev Matteus ned den idag bevingade meningen, ”Saliga äro de enfaldiga, ty de skolen besitta jorden”.

Det är fantastiskt hur rätt denna mening, flera tusen år gammal, kan slå och slår. Årtionde efter årtionde, århundrade efter århundrade. Gång på gång väcks tanken att ju mer saker förändras ju mer förblir de detsamma.

Ofta ger det vi benämner utveckling bara nya varianter av de återkommande teman världshistorien är full av. Teman, av vilka vissa, vi vid detta laget borde ha lärt känna väl, rent av sky som förr pesten. Händelseförlopp som byggs på våra svagheter. Det vill säga det vi stundtals benämner ondska, självhävdelse, ibland kultur och även religion eller politik. Kort och gott människans försök att förstå och styra sin omvärld genom att skapa en för ändamålet och samtiden lämplig idé eller -ism.

Människan har över århundradena dessutom visat på en fenomenal förmåga att i detta skapande undvika helheter till förmån för detaljer. Så länge detaljerna gynnar oss, kortsiktigt, är tidens gång svårgreppbar, långsiktiga konsekvenser av vårt handlande skyms i skogen av kortsiktigt effektsökeri. Människan är därtill expert på att återuppfinna begrepp och idéer genom att stöpa om dem, klä dem i nya draperingar. Nyss förlegade, emellanåt mossiga, rent av tidigare hatade idéer, renoveras, målas om, fräschas up och blir som nya. Röda, gröna, gula och blå, alla idéer kan återanvändas, blandas och anpassas till det yttre för att passa sin samtid och sin aktuelle förkämpe.

Vilken aktuell -ism som företräds är egalt, det enda som för stunden har betydelse är utvecklingen och att den breda massan underhålls med opium eller gyckelspel. Tillgången till köttgrytan är alltid viktigare än att faktiskt påverka dess innehåll.

Den relativa utvecklingen kräver givetvis även sina offer, så vi lever i ännu ett århundrade där vår gemensamma historia skall retuscheras för att passa till den nya kulissen. Den relativa bild av verkligheten människan skapat och nu febrilt författar nya skådespel till.

Drama? Tragedi? Komedi?

Människan är inte en ond varelse av naturen, även om hon är enfaldig. Hon är naiv som få och rent utsagt brottsligt glömsk. Hon är stundtals rent av så pass korkad av naturen att hon gladeligen flyter fram på sina egna lögner i panisk rädsla för att ta ett enda genomtänkt och genuint simtag. Ett simtag, som skulle visa på faktisk vilja att agera, att åstadkomma verklig förändring. En vilja att ta ut en kurs, röra sig i en bestämd riktning. Sakta men säkert mot ett långsiktigt mål istället för att följa med de ständigt växlande strömmarna och vindarna.
Men paniken över att riskera sin plats vid köttgrytan resulterar istället i ett vilt plaskande varför människan ofta drunknar i det allt stormigare havet av illusioner och hägringar.

Numera är det är trots allt viktigare hur något sägs, vem som säger det, än vad det faktiska budskapet innehåller. Verkligheten är dock en hård mentor och få om någon av människans -ismer överlever tidens tand. Men så länge människan låter sitt agerande blint styras av den -ism som för tillfället är populär så skymmer den effektivt sikten och verkligheten likt detaljerna helheten. Verkligheten suddas ut, bryts i -ismens lins där rätt blir fel och sant blir falskt. Smidigt, eller hur.

Saliga är i sanning de enfaldiga, ty de HAR besatt jorden.

Ur sorg och förtvivlan föds emellertid engagemang, ur insikt skapas energi. Energi att hjälpa fler att simma i havet av lögner, engagemang att väcka de djupast förlorade i sin dvala.

Det är inget nytt i sig, historien upprepar sig, ju mer saker förändras desto mer förblir de desamma. 2011, 2003, 1994, 1989, 1979, 1974, 1947, 1917, 1830, 1776, 1688 är bara ett fåtal exempel. Tillvägagångssättet är olika, så även orsaker och utfall men gemensamt är att de är reaktioner framkallade av en kader vars relativa verklighetsbild så kraftfullt avviker från den faktiska verkligheten att en tillräckligt stor del av allmänheten reagerar.

Men det vi behöver är inte reaktion, det vi behöver är aktion.

Redan någon gång 450-200f.kr, skrevs ännu en bevingad mening på ämnet.

”…Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga…”

Vi behöver inte fler politiker, fler dekormålare, som inte förmår samtidskalibrera sina kulisser med verkligheten. De finns i överflöd, ism-företrädare vars agerande, oavsett ideologi, inte visar på annat än att tillgången till köttgrytan är alltid viktigare än att faktiskt försöka påverka grytans innehåll. Nyanser av samma ideologiska skymningzon som inte förmår annat än att kontinuerligt spä på plågan för sin omgivning.

Det vi behöver, i alla läger, är människor som släpper sina ideologiska snuttefiltar. Ideologiska självplågare som vill, vågar och väljer att agera.

Människor som Vill se förbi de ideologiska kulisserna.
Människor som Vågar se verkligheten för vad den är.
Människor som Väljer att agera och engagera sig demokratiskt för förändring.

Det är de enda människor som KAN och långsiktigt KOMMER göra skillnad.