Lööf: Utredningsförslag gäller – kan man lita på S? Sjösteds krav: Utredningen måste dras tillbaka. Kristersson: S valde makten framför Sveriges intresse. Ledare: Förtroendet för politiken kan erodera. Socialdemokraterna har gett sig för Miljöpartiet. Åkesson om förslaget: ”Det här betyder krig”. Sjöstedt kräver att Löfven drar tillbaka hot om lag Sjöstedt hotar med misstroendeomröstning. KD vill väcka misstroende mot Löfven. Sjöstedt vill låsa dörren och ge nyckeln till Kristersson och Åkesson. M: Alltid redo att rösta för ny regering. SD bakom misstroendehot – tror att Vänstern bluffar. Stefan Löfven slår tillbaka mot hotet från V och KD: ”Enorma konsekvenser”. ”Beredd att göra det här med KD om Löfven kör på”. Annie Lööf: ”Centerpartiet räds inte ett extraval”. Jonas Sjöstedt: Vägvalet måste göras nu. Annie Lööf markerar mot Sjöstedt. Väcker V misstroende ska M fälla regeringen. ”Det vore politiskt självmord av Moderaterna”. POLITIK: VÅR SKYLDIGHET FÖRSÖKA FÄLLA REGERINGEN – BUSCH (KD). ”Respektlöst med politisk kaos”. Misstroendedans med inbördes misstroende. KD lovar hjälpa V att fälla regeringen redan nästa vecka. Ledare: Jonas Sjöstedts kort kan vara ett korthus. Löfven om Sjöstedts hot: Är upp till honom. Dadgostar vill inte ge besked om misstroende.
Analyser: Löfven i rävsax – kan förlora oavsett väg.
Statsminister Stefan Löfven (S) sitter i en rävsax där han riskerar regeringsmakten hur han än gör, konstaterar flera politiska kommentatorer.
Redan vid vår tideräknings början, någon gång kring 40 e.kr skrev Matteus ned den idag bevingade meningen, ”Saliga äro de enfaldiga, ty de skolen besitta jorden”.
Det är fantastiskt hur rätt denna mening, flera tusen år gammal, kan slå och slår. Årtionde efter årtionde, århundrade efter århundrade. Gång på gång väcks tanken att ju mer saker förändras ju mer förblir de detsamma.
Ofta ger det vi benämner utveckling bara nya varianter av de återkommande teman världshistorien är full av. Teman, av vilka vissa, vi vid detta laget borde ha lärt känna väl, rent av sky som förr pesten. Händelseförlopp som byggs på våra svagheter. Det vill säga det vi stundtals benämner ondska, självhävdelse, ibland kultur och även religion eller politik. Kort och gott människans försök att förstå och styra sin omvärld genom att skapa en för ändamålet och samtiden lämplig idé eller -ism.
Människan har över århundradena dessutom visat på en fenomenal förmåga att i detta skapande undvika helheter till förmån för detaljer. Så länge detaljerna gynnar oss, kortsiktigt, är tidens gång svårgreppbar, långsiktiga konsekvenser av vårt handlande skyms i skogen av kortsiktigt effektsökeri. Människan är därtill expert på att återuppfinna begrepp och idéer genom att stöpa om dem, klä dem i nya draperingar. Nyss förlegade, emellanåt mossiga, rent av tidigare hatade idéer, renoveras, målas om, fräschas up och blir som nya. Röda, gröna, gula och blå, alla idéer kan återanvändas, blandas och anpassas till det yttre för att passa sin samtid och sin aktuelle förkämpe.
Vilken aktuell -ism som företräds är egalt, det enda som för stunden har betydelse är utvecklingen och att den breda massan underhålls med opium eller gyckelspel. Tillgången till köttgrytan är alltid viktigare än att faktiskt påverka dess innehåll.
Den relativa utvecklingen kräver givetvis även sina offer, så vi lever i ännu ett århundrade där vår gemensamma historia skall retuscheras för att passa till den nya kulissen. Den relativa bild av verkligheten människan skapat och nu febrilt författar nya skådespel till.
Drama? Tragedi? Komedi?
Människan är inte en ond varelse av naturen, även om hon är enfaldig. Hon är naiv som få och rent utsagt brottsligt glömsk. Hon är stundtals rent av så pass korkad av naturen att hon gladeligen flyter fram på sina egna lögner i panisk rädsla för att ta ett enda genomtänkt och genuint simtag. Ett simtag, som skulle visa på faktisk vilja att agera, att åstadkomma verklig förändring. En vilja att ta ut en kurs, röra sig i en bestämd riktning. Sakta men säkert mot ett långsiktigt mål istället för att följa med de ständigt växlande strömmarna och vindarna. Men paniken över att riskera sin plats vid köttgrytan resulterar istället i ett vilt plaskande varför människan ofta drunknar i det allt stormigare havet av illusioner och hägringar.
Numera är det är trots allt viktigare hur något sägs, vem som säger det, än vad det faktiska budskapet innehåller. Verkligheten är dock en hård mentor och få om någon av människans -ismer överlever tidens tand. Men så länge människan låter sitt agerande blint styras av den -ism som för tillfället är populär så skymmer den effektivt sikten och verkligheten likt detaljerna helheten. Verkligheten suddas ut, bryts i -ismens lins där rätt blir fel och sant blir falskt. Smidigt, eller hur. Saliga är i sanning de enfaldiga, ty de HAR besatt jorden.
Ur sorg och förtvivlan föds emellertid engagemang, ur insikt skapas energi. Energi att hjälpa fler att simma i havet av lögner, engagemang att väcka de djupast förlorade i sin dvala.
Det är inget nytt i sig, historien upprepar sig, ju mer saker förändras desto mer förblir de desamma. 2011, 2003, 1994, 1989, 1979, 1974, 1947, 1917, 1830, 1776, 1688 är bara ett fåtal exempel. Tillvägagångssättet är olika, så även orsaker och utfall men gemensamt är att de är reaktioner framkallade av en kader vars relativa verklighetsbild så kraftfullt avviker från den faktiska verkligheten att en tillräckligt stor del av allmänheten reagerar.
Men det vi behöver är inte reaktion, det vi behöver är aktion.
Redan någon gång 450-200f.kr, skrevs ännu en bevingad mening på ämnet.
”…Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga…”
Vi behöver inte fler politiker, fler dekormålare, som inte förmår samtidskalibrera sina kulisser med verkligheten. De finns i överflöd, ism-företrädare vars agerande, oavsett ideologi, inte visar på annat än att tillgången till köttgrytan är alltid viktigare än att faktiskt försöka påverka grytans innehåll. Nyanser av samma ideologiska skymningzon som inte förmår annat än att kontinuerligt spä på plågan för sin omgivning.
Det vi behöver, i alla läger, är människor som släpper sina ideologiska snuttefiltar. Ideologiska självplågare som vill, vågar och väljer att agera.
Människor som Vill se förbi de ideologiska kulisserna. Människor som Vågar se verkligheten för vad den är. Människor som Väljer att agera och engagera sig demokratiskt för förändring.
Det är de enda människor som KAN och långsiktigt KOMMER göra skillnad.
Det är sorgligt att behöva säga det, äntligen, men nu kan rimligen inte någon längre blunda för situationen och dess allvar.
Vi har över årtiondena blivit allt mer reaktiva i Sverige, att agera innan något verkligen bevisat redan inträffat och helst är bevittnat av tre av varandra helt ”oberoende” politiskt korrekta källor är omöjligt. Vägen till detta bevittnande går vanligen från förnekande, projicerande via uttalande om käbbel och ogillande till erkännande av naivitet.
Från och med ikväll, onsdag, äntligen, så benämner WHO utbrottet av COVID-19 en pandemi. Vad innebär det för oss i Sverige ?
Det innebär att ingen rimligen kan blunda för situationen och dess allvar!
Vi kan bara hoppas på att våra myndigheter, dess tjänstemän och våra politiker i sin krisplanering har överskattat den potentiella effekten av COVID-19s kommande framfart i vårt samhälle. Att de har tagit höjd för denna influensa som är långt ifrån vanlig.
COVID-19 är nu ett faktum, vi har inhemsk spridning. Sveriges första bekräftade dödsfall som följd av inhemsk smitta inträffade tidigare idag på Karolinska Sjukhuset i Huddinge vilket bekräftades av Per Folin Smittskyddsläkare, Region Stockholm.
Regeringen har i sin tur, idag efter påtryckningar fattat beslut om att försöka begränsa effekterna av den lurande lågkonjunkturen som även den är förstärkt av virusutbrottet över världen. Man har samtidigt beslutat om att folksamlingar och evenemang med mer en 500 deltagare förbjuds.
Folkhälsomyndigheten genom statsepidemolog Anders Tegnell sade, även han idag, att även om myndigheten höjde risknivån för allmän spridning från ”måttlig” till ”mycket hög” i tisdags så är ”…faktisk samhällsspridning är fortfarande inte bevisad…”. Han menar vidare att ”…Än så länge har vi väldigt liten, om någon alls spridning i samhället…”. Det känns tryggt, speciellt som han senare under samma presskonferens säger att det inte finns några rekommendationer kring kollektivtrafik då ”…Det är inte en högriskmiljö så långt vi kan bedöma…”
Det är tydligt att Folkhälsomyndigheten uppfunnit en egen tolkning och betydelse av vad inhemsk smitta är och betyder. Man har t.o.m. tagit frågan så långt att man hävdar att WHOs tolkning av begreppet är felaktig och att WHO spridit falsk information om huruvida vi har inhemsk smitta i Sverige. Medan denna diskussion om semantik pågår i Sverige har Italien och Danmark reagerat, möjligen lite sent, men de har reagerat, de söker minimera spridningen för att sjukvården skall hinna med. De försöker skademinimera för att inte effekterna skall bli mer kännbara eller katastrofala än vad de måste bli.
Personer kommer att dö, kanske inte du, kanske inte jag, men personer kommer att dö. Jag har nära, kära och vänner i riskgrupper, det har säkert du också. Att inte agera i tron att det inte drabbar mig är bland det mest egocentriska jag kan tänka mig. Att inte agera, att inte vidta mått och steg för att minimera min egen inverkan på spridningsförloppet är att vara egocentrisk och direkt samhällsfarlig.
Att vänta tills din influensa är ett faktum är en rent reaktiv hantering av verkligheten, det är att spela högt. Du kanske inte alls kommer känna av den, men din farmor eller morfar kanske dör i sviterna av influensan som du knappt märkte av.
Oavsett om samhällets åtgärder är tillräckliga eller ej så kan vi dra vårt strå till stacken.
Det finns ingen vinst, varesig för dig eller samhället om du får panik och likt en yr höna springer i vänstervarv i väntan på en möjlig bila. Håll huvudet så kallt du kan, dra ditt strå till stacken och visa hänsyn till din omgivning.
Stanna hemma om du är sjuk !
Tvätta dina händer flera gånger om dagen som om om du precis skurit chili och skall ta ut kontaktlinserna. I brist på den möjligheten använd handsprit.
Om du hostar eller nyser, gör det i armvecket, inte i händerna eller rakt ut i luften.
Träna på att inte röra dig själv i ansiktet. ( DET är svårt ! )
Undvik handskakningar, begränsa den fysiska kontakten, kramas kan vi göra när vi inte riskerar att bidra till smittspridning.
Fyll på skafferiet och hämta ut läkemedel så att du inte behöver gå ut mer än absolut nödvändigt om du skulle bli sjuk.
Har du tänkt på hur mediabruset har utvecklas sedan 2018, rent av utvecklats under längre tid än så. Ord och text är svårt, en utmaning och stundtals ett problem.
När blev journalistik synonymt med att recensera verkligheten, när bröts den i mitt tycke självklara kopplingen till rapportering.
I min personliga tesaurus så är journalistik, det vill säga det jag tänker mig att en journalist arbetar med, synonymt med betydelsen av verbet; att rapportera.
Att rapportera, att i helhet redogöra för något, en händelse, en företeelse, att beskriva ett skeende, belysa ett fenomen.
När jag nu, numera lite från sidan betraktar medias så kallade rapportering av verkligheten så slås jag ofta av hur vanligt det blivit med recensioner av verkligheten.
Att recensera, sammanfatta, kritisera, granska verkligheten som om den vore något av en skönlitterär historia eller rent av en teaterpjäs.
Jag har frågat mig mer än en gång om det dessutom kan sammankopplas med att många nyhetsrecensioner numera publiceras under respektive medias kulturavdelning. Världen och verkligheten som en teaterpjäs, en roman. Bilden och uppskattningen av den utifrån recensentens uppfattning om och av densamma.
Vi har många aspirerande fantasy och sciencefiction författare ute på landets redaktioner men få är journalisterna, annat än till titeln. Det finns till och med flera av dessa recensenter som är så duktiga att de lyckats intala sig själva att den beskrivning, den recension av verkligheten de förmedlar är den enda riktiga. De frågar sig säkert hur deras kollegor, recensenter även de, på det förhållandevis konkurrerande mediahuset kan ha mage att skriva en helt egen recension som inte överensstämmer med den tidigares.
Det sorgliga i detta är att respektive recensent helt tydligt söker övertrumfa sin kollegor i konststycket att väva samman nya berättelser om verkligheten genom att recensera den utifrån sina egna föresatser.
Jag förstår att detta kan låta väldigt drastiskt och rentav fullkomligt galet; men, hur skulle det vara att låta recensenterna ägna sig åt fiction, låta dem skriva själva eller om det inte riktigt lyckas så kan de alltid recensera andras alster. Det absolut viktigaste för demokratin och journalistiken, långsiktigt, är att mediahusen finner journalister; journalister som rapporterar om verkligheten för vad den är och som den är. Oavsett om denna verklighet är rå och kall, kärleksfull och varm eller bara klassiskt oktobergrå.
OM du som läsare, kanske rent av aspirerande journalist, tar med dig något av denna texten så hoppas jag det är att:
Sluta recensera – börja RAPPORTERA !
Dela gärna denna recension av det mediala Sverige med din omgivning, i alla fall jag skulle uppskatta det. #Sluta_recensera_börja_RAPPORTERA
Som förklaring på min mediala frånvaro sedan 2018. Månaderna som passerat sedan 2018, rent av hela året som passerat har varit fullt av det som populärt benämns som personliga problem. Kort och gott jag blev riktigt sjuk i oktober 2018 och vad som egentligen hände i kroppen och hur det påverkar min framtid håller jag fortfarande på att försöka lista ut. Så när jag vet återkommer jag i ämnet.
Förtidsröstningen närmar sig med stormsteg,
snart är det verkligen val!
Du kanske fått detta val-peppningsbladet i din brevlåda och beslutat dig för att undersöka vem är den där Christopher Frantz, vad tycker han?
Får jag som kandidat i årets val be Dig som väljare om något, så är det att inte låta detta valet, 2018, bli en folkomröstning om den ena eller andra hjärtefrågan.
Läs på så mycket du kan och orkar, bilda dig en Egen uppfattning om vilket parti som ligger dig närmast och viktigast av allt: gå och rösta!
Vad du röstar på är i praktiken underordnat ATT du röstar, demokrati bygger på folkvilja.
– I en demokrati skall varesig högern eller vänstern diktera vad du bör rösta på, hur du skall tycka.
– I en demokrati bör alla partier eftersträva att söka väljarnas förtroende för den målbild de presenterar för samhället.
– I en demokrati bör stadsmedia hjälpa dig som väljare att skapa din Egen uppfattning och således vara en trovärdig källa till information.
– I en demokrati skall ett val inte handla om taktikröstande eller enskilda hjärtefrågor.
I en demokrati är Din röst värdefull, i en demokrati är Din röst avgörande för de kommande 4 årens politik.
I en demokrati skall partierna och politikerna söka stöd hos befolkningen, i en demokrati utgår all makt från folket!
Den 14 mars i år skrev jag i Expressen under rubriken ”Låt mig bestämma över min egen död.
Under förra veckan läste jag en debattartikel samt den följande repliken i SvD. Dessa båda inlägg i debatten fick mig att skriva en egen replik som SvD valde att inte ta in. Det är inget konstigt med det, men av den anledningen publicerar jag istället min replik här på bloggen:
Rätten till ditt eget liv och din egen död är en mänsklig rättighet!
Efter att ha lästLina Nordqvist(L)artikel på SvD Debatt och repliken frånChristian Carlsson (KD) och Sarah Havneraas (KD)är det tydligt att det lås som begränsat i debatten i många år mer eller mindre rostat ihop fullständigt. Generellt sett har alla partier en övertygelse om individens rättigheter och frihet under ansvar. Att tala om rättigheter är trots allt mycket roligare än skyldigheter. Den enskilde individen skall tillåtas att fritt göra sina livsval så länge de inte inverkar menligt på andra individer i samhället. Men det finns tydligt lägen där en fråga blivit så tabu att ingen vågar ta i den. I alla fall inte utan politiskt eller religiöst polariserande glasögon. Man ägnar sig istället åt att kasta vita handskar i ansiktet på varandra. Det är inte rimligt, än mindre trovärdigt.
Frågan om dödshjälp, eutanasi, är en sådan tabubelagd fråga.
Eftersom frågan bevisligen är så laddad, är det inte minst sagt lämpligt att staten utreder den, så vi kan få ett objektivt svar på om legaliserad dödshjälp är något som vårt samhälle bör tillåta ?
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 slår i sin artikel 25 fast att ”…Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande…” vidare att denna levnadsstandard inkluderar ”…hälsovård…” samt rätten till trygghet i händelse av ”…sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom…”.
Vad händer när en sjukdom har som följd att en individs levnadsstandard inte är tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande. Vad händer när samhället inte kan erbjuda en adekvat hälsovård, när patienten inte känner sig trygg med den vård han/hon kan få eller befinner sig i livets slutskede ? Bryter Sverige då mot FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna ?
Jag är bara 37 år gammal, men jag vill ha samma rätt till min egen död som jag har till mitt eget liv. Jag vill inte att den rätten skall tas ifrån mig, oavsett om det är av politiska eller religiösa skäl. Jag anser att frågan om dödshjälp, om eutanasi, står över politik och religion, det är en ren mänsklig rättighet.
Hade jag haft möjligheten att motionera i riksdagen redan idag hade jag föreslagit att Sveriges riksdag skall anta följande yrkanden:
Att Sverige med avstamp i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna erkänner individens rätt till sin egen död så som lika stor som dennes rätt till livet.
Att Sverige med avstamp i övertygelsen om individens valfrihet ställer sig principiellt positiv till individens rätt till en värdig död.
Att Sverige tillsätter en statlig utredning för legaliserandet av aktiv dödshjälp.
Det är inte rimligt att människor med obotliga sjukdomar, mot sin egen vilja, skall utsättas för plågsamma humanförsök i ett absurt försök att hålla dem vid liv så länge som möjligt. Det är inte rimligt att människor skall vara utlämnade till försynen och sina anhörigas välvilja. Det är inte rimligt att människan inte har lika stor rätt till en värdig död som till ett värdigt liv.
Christopher Frantz Sjökapten och riksdagskandidat Medborgerlig Samling(MED)
